Ja, årets lamning är snart slut! Omkring 35 lamm än så länge, med 2 tackor kvar att lamma!

Jag har tänkt ett tag att jag skulle vilja longera Daisy, för att se henne röra sig och för att hon ska röra sig mer och friare än vad hon gör när jag jobbar henne annars. Hon är ju en häst som mycket sällan brallar och busar i hagen, så ibland får jag en känsla av att jag vill att hon ska springa...typ...få ut rörelsen mer, genom kroppen liksom...(?) Men eftersom hon inte svarar fint på tränsbett utan bara går emot så har det varit svårt att longera henne för jag har inte kunnat påverka hennes form så mycket. Så jag tänkte att jag skulle kunna testa med jaktkandaret? Linan la jag runt halsen så tygeln verkade bakåt. Testa kan man ju alltid...

Faktiskt så gick det riktigt bra, hon travade fint och längde faktiskt överlinjen ganska bra. Hon hade en form som jag tycker var helt okej att longera i. Och faktiskt var tygeln rätt lös så jag kunde ta i den och påverka bogen utan att påverka munnen så mycket.

Jag upptäckte att till höger kommer hon finare med inner bakben, alltså hon spårade och fick böjningen bakifrån rätt lätt. Men till vänster ville hon gärna ställa inner bakben innanför frambenet och då räta ut kroppen mer. Om det här berodde på att jag inte kunde inverka lika mycket som annars vet jag inte. Men det var ändå en skillnad på varven, helt klart. (Jag har inte upplevt en så stor skillnad i arbetet.)

Sedan tänkte jag testa lite galopp och vad händer?! Jo hon börjar bralla! Fullt ös och bocksprång och sparkar! J Jag bara började skratta av förvåning och över att hon blev så vild! Det var så härligt att se! Hon som annars brukar vara så ”beskedlig och lugn”! Det fanns ingen hejd och inget slut på hennes bus! Det var så roligt!

Idag bestämde jag mig för att arbeta Stjärn Nita från handen. Vi jobbade först på volt på gårdsplanen. Formgivning först och det känns jättefint till vänster, till höger vill hon bli lite djup i formen så jag provade att få henne att trampa på lite bättre och det blir bättre då. Jag måste nog tänka väldigt mycket på att hon inte ska sluta producera, verkligen varje steg ska hon producera, det måste jag komma ihåg. För först då går rörelsen genom hela henne, det känns stor skillnad. Hon får även bättre frambensrörelser, det är som att hon blir mer medveten och verkligen medvetet lyfter de, annars kan hon ibland vara lite så att hon bara går lite ”slött” med dem och då och då snubblar lite.

 Sedan flyttade vi lite ut och in på volten. Det gick mycket bättre idag, hon var mycket mer med mig. Jag behövde inte göra tydligare hjälper än egentligen att ändra positionen, gå emot henne och  lägga handen i skänkelläge. Och sedan bara vända mig in och låta henne följa. Så det var fint att hon var så följsam. Även här gick vänster varv lite bättre, jag behövde vara tydligare för att hon skulle flytta ut i höger och så ville hon bli lite djup igen .
Sedan jobbade vi lite efter rakt spår. Bara böjd rakt fram först och det är en sån skön känsla när hon hittar sin form och jag känner att hon får balans och ”stadga” genom kroppen. Stjärn Nita blev genast nöjd och började frusta nästan direkt. Det behövs så lite!
Vi jobbade också med skolorna. Öppnan gick fint, men bättre till vänster. Det är som att till vänster hittar hon själv formen och positionen och hon ”håller i det” själv. Men till höger behöver hon mer stöttning av mig för att inte tappa formen. Men när det blir rätt känns det så väl. Slutorna gick också fint, men avvägningen mellan att trampa på/gå för fort är hårfin. För ibland bara går hon lite för fort och då får jag känslan av att hon inte vill ta tygnden och ”lugnt bära den”, utan hon försöker avlasta...som att det blir lite för jobbigt? Jag tror att hon ofta gör lite för mycket och då blir det jobbigt och då ogillar hon det och vill undvika belastningen. För så har hon gjort i traven ibland, att hon liksom tar i utan att det behövs och sen blir hon arg och irriterad och stannar. Det är som att hon ibland är lite ”rädd” för att det ska bli för stor belastning? Hmm... Jag tror jag just kom till någon form av insikt av mina egna ord.

Idag red vi lite på gårdsplanen. Daisy var lite drömmande, i andra världar. Men hon är alltid så fin min vackra vita!

Vi formade åt båda varven, vänster var lättare. Jobbade med omformning, öppna och sluta i skritt. Vi har ju jobbat ganska lite senaste tiden så därför tänker jag ta det rätt lugnt med henne, hon är ju tyvärr ingen ungdom längre och blir faktiskt lite stel när hon inte har jobbat så mycket. Men vad gäller hjälper och reaktioner så finns allting kvar, trots denna oregelbundna vinter!

Jag tog också lite mot skolskritt från handen sist. Hon tog tre steg sedan började hon frusta och ville länga sig. Mycket styrka har hon det känns. Vänster varv är bättre, i höger varv kortar hon överlinjen mer och får inte samma energi. Även jag är lite sämre i det varvet så det gör väl sitt.
Mitt mål när vi kommit igång lite mer är att jobba med längningen av överlinjen, för att komma till levaden. Men jag måste respektera att Daisy har haft det lite jobbigt i livet och inte alltid är så sugen på hårt jobb. Hon är rätt nöjd med livet nu och tar det gärna lite lugnare, och det måste jag respektera. Det känns som att när jag kommit till den insikten så är det lättare att inte bli irriterad på henne de dagarna då hon är sådär drömmande och inte så arbetsvillig. Men ofta måste jag påminna mig om det.

Eftersom det var några dagar sedan vi arbetade bestämde jag mig för att longera Stjärn Nita. Ridbanan är tyvärr fortfarande lervälling så jag provade på en nyligt upptinad lägda!

Hon var verkligen vild idag, både vårkänslor och sparad energi som behövde släppas ut! Lite svårt är det utan bana, men det gick ändå ganska bra. De stunder hon höll sig på marken (...) så travade hon på riktigt fint! Hon formar sig fint på linan, jag har bridongbett och longerlinan runt halsen. Hon trampar även på väldigt fint med bakbenen då hon har så mycket energi. Men när hon tenderade att bara bli alldeles uppeldad tog jag henne lite vid handen för att få lite kommunikation. Jag formade henne och flyttade lite ut och in på volten. Jag behövde vara lite väl tydlig först för att hon skulle ”höra upp” efter att ha eldat upp sig, men sedan flyttade och följde hon fint och var mer närvarande hos mig.

Det är verkligen en svår avvägning att känna vad som är bra i läget mellan vild/cool. För hon behöver verkligen energi för att använda sin kropp på ett bra sätt, men ibland blir det för mycket och då tappar vi kommunikationen, fast samtidigt utan energi finns heller ingen bra kommunikation. Men det kändes ändå rätt bra idag. Men jag längtar till ridbanan torkar upp! Man kanske även skulle ha konstruerat en longeringsvolt?