Idag red vi lite på gårdsplanen. Daisy var lite drömmande, i andra världar. Men hon är alltid så fin min vackra vita!

Vi formade åt båda varven, vänster var lättare. Jobbade med omformning, öppna och sluta i skritt. Vi har ju jobbat ganska lite senaste tiden så därför tänker jag ta det rätt lugnt med henne, hon är ju tyvärr ingen ungdom längre och blir faktiskt lite stel när hon inte har jobbat så mycket. Men vad gäller hjälper och reaktioner så finns allting kvar, trots denna oregelbundna vinter!

Jag tog också lite mot skolskritt från handen sist. Hon tog tre steg sedan började hon frusta och ville länga sig. Mycket styrka har hon det känns. Vänster varv är bättre, i höger varv kortar hon överlinjen mer och får inte samma energi. Även jag är lite sämre i det varvet så det gör väl sitt.
Mitt mål när vi kommit igång lite mer är att jobba med längningen av överlinjen, för att komma till levaden. Men jag måste respektera att Daisy har haft det lite jobbigt i livet och inte alltid är så sugen på hårt jobb. Hon är rätt nöjd med livet nu och tar det gärna lite lugnare, och det måste jag respektera. Det känns som att när jag kommit till den insikten så är det lättare att inte bli irriterad på henne de dagarna då hon är sådär drömmande och inte så arbetsvillig. Men ofta måste jag påminna mig om det.

Eftersom det var några dagar sedan vi arbetade bestämde jag mig för att longera Stjärn Nita. Ridbanan är tyvärr fortfarande lervälling så jag provade på en nyligt upptinad lägda!

Hon var verkligen vild idag, både vårkänslor och sparad energi som behövde släppas ut! Lite svårt är det utan bana, men det gick ändå ganska bra. De stunder hon höll sig på marken (...) så travade hon på riktigt fint! Hon formar sig fint på linan, jag har bridongbett och longerlinan runt halsen. Hon trampar även på väldigt fint med bakbenen då hon har så mycket energi. Men när hon tenderade att bara bli alldeles uppeldad tog jag henne lite vid handen för att få lite kommunikation. Jag formade henne och flyttade lite ut och in på volten. Jag behövde vara lite väl tydlig först för att hon skulle ”höra upp” efter att ha eldat upp sig, men sedan flyttade och följde hon fint och var mer närvarande hos mig.

Det är verkligen en svår avvägning att känna vad som är bra i läget mellan vild/cool. För hon behöver verkligen energi för att använda sin kropp på ett bra sätt, men ibland blir det för mycket och då tappar vi kommunikationen, fast samtidigt utan energi finns heller ingen bra kommunikation. Men det kändes ändå rätt bra idag. Men jag längtar till ridbanan torkar upp! Man kanske även skulle ha konstruerat en longeringsvolt?