Nu har ridbanan torkat ganska bra så jobbade Stjärn Nita där ikväll, lite mjukt var det fortfarande (mjäla) men det gick bra. Jobbade med skolorna och att följa böjningen ur skolorna in i volten, det gick väldigt bra! Hon var följsam och jag kom ihåg att vara noga med att hon trampade på och producerade. Det kravet måste jag ställa på henne och hon blir mer närvarande och anstränger sig mer om jag kommer ihåg det. Hon är så rolig för när hon känner att hon var duktig och jag berömmer henne så gnäggar hon åt mig och blir alldeles till sig! Det känns ju väldigt bra!Plockade/lekte lite lätt med att få lite energi i skritten. Hade inga direkta krav mer än att jag ville ha en reaktion och att hon inte börjar springa på framåt. Det gick riktigt bra, men bättre till vänster. Jag kom ihåg det Eva föreslog en gång att om hästen får bråttom när man vill ha samling kan man istället för att börja trampa i början av en långsida kan man göra det i slutet av långsidan, när det bara är en bit kvar till hörnet för att inte inbjuda hästen till att vilja springa ur det. Det blev bättre när jag gjorde så. Jag bad bara om 3-4 steg och ingen press, Stjärn Nita har så lätt för att känna press på en prestation och då blir hon liksom arg. Så jag försöker tänka på att bara be om lite och att det hon gör är bra, för att hon inte ska bli negativ och tycka att det är "svårt".Jag läste i Pluvinels bok en gång att den store mästaren Pluvinel endast tränade hästen till hälften av dess kapacitet, för att hästen under utbildningen skulle fortsätta ha ett gott självförtroende inför sin egen förmåga.

Idag longerade jag Daisy igen. Det var lite svårare att få henne att länga överlinjen idag, var lite mer motsträvig, dagsform eller något annat vet ej? Men jättefina galoppfattningar gjorde hon. Först galopperade hon mer framåt, men sedan fattade hon några mer bäriga fattningar och fortsatte galoppera så utan någon påverkan från mig, det var fint tycker jag. Ögonen lös när jag berömde henne, det är härligt när man känner att hästarna påverkas av att man uppskattar dem och det dem åstadkommer.

Jag väntade med Stjärn Nita till ikväll eftersom jag inte var riktigt närvarande idag. Nu ikväll var jag mer koncentrerad och de gick riktigt bra, vi jobbade från handen. Skolor och växlingar mellan dem, fin och följsam idag. Uppmärksam. Så lekte jag lite med att plocka med skjutkraften i skritt, fick till några steg åt båda varven som var en början. Ska nog försöka plocka lite med sånt i fortsättningen.

Idag kunde jag inte riktigt koncentrera mig på arbetet med Daisy. Jag red lite, men kände att tankarna bara flög iväg. Så det blev inte så mycket av arbetet.

"Att kunna böja och styra sitt sinne, är den högsta och härligaste seger."

Min vackra katt Grace måste ju också få vara med här!

Ja, årets lamning är snart slut! Omkring 35 lamm än så länge, med 2 tackor kvar att lamma!

Jag har tänkt ett tag att jag skulle vilja longera Daisy, för att se henne röra sig och för att hon ska röra sig mer och friare än vad hon gör när jag jobbar henne annars. Hon är ju en häst som mycket sällan brallar och busar i hagen, så ibland får jag en känsla av att jag vill att hon ska springa...typ...få ut rörelsen mer, genom kroppen liksom...(?) Men eftersom hon inte svarar fint på tränsbett utan bara går emot så har det varit svårt att longera henne för jag har inte kunnat påverka hennes form så mycket. Så jag tänkte att jag skulle kunna testa med jaktkandaret? Linan la jag runt halsen så tygeln verkade bakåt. Testa kan man ju alltid...

Faktiskt så gick det riktigt bra, hon travade fint och längde faktiskt överlinjen ganska bra. Hon hade en form som jag tycker var helt okej att longera i. Och faktiskt var tygeln rätt lös så jag kunde ta i den och påverka bogen utan att påverka munnen så mycket.

Jag upptäckte att till höger kommer hon finare med inner bakben, alltså hon spårade och fick böjningen bakifrån rätt lätt. Men till vänster ville hon gärna ställa inner bakben innanför frambenet och då räta ut kroppen mer. Om det här berodde på att jag inte kunde inverka lika mycket som annars vet jag inte. Men det var ändå en skillnad på varven, helt klart. (Jag har inte upplevt en så stor skillnad i arbetet.)

Sedan tänkte jag testa lite galopp och vad händer?! Jo hon börjar bralla! Fullt ös och bocksprång och sparkar! J Jag bara började skratta av förvåning och över att hon blev så vild! Det var så härligt att se! Hon som annars brukar vara så ”beskedlig och lugn”! Det fanns ingen hejd och inget slut på hennes bus! Det var så roligt!

Idag bestämde jag mig för att arbeta Stjärn Nita från handen. Vi jobbade först på volt på gårdsplanen. Formgivning först och det känns jättefint till vänster, till höger vill hon bli lite djup i formen så jag provade att få henne att trampa på lite bättre och det blir bättre då. Jag måste nog tänka väldigt mycket på att hon inte ska sluta producera, verkligen varje steg ska hon producera, det måste jag komma ihåg. För först då går rörelsen genom hela henne, det känns stor skillnad. Hon får även bättre frambensrörelser, det är som att hon blir mer medveten och verkligen medvetet lyfter de, annars kan hon ibland vara lite så att hon bara går lite ”slött” med dem och då och då snubblar lite.

 Sedan flyttade vi lite ut och in på volten. Det gick mycket bättre idag, hon var mycket mer med mig. Jag behövde inte göra tydligare hjälper än egentligen att ändra positionen, gå emot henne och  lägga handen i skänkelläge. Och sedan bara vända mig in och låta henne följa. Så det var fint att hon var så följsam. Även här gick vänster varv lite bättre, jag behövde vara tydligare för att hon skulle flytta ut i höger och så ville hon bli lite djup igen .
Sedan jobbade vi lite efter rakt spår. Bara böjd rakt fram först och det är en sån skön känsla när hon hittar sin form och jag känner att hon får balans och ”stadga” genom kroppen. Stjärn Nita blev genast nöjd och började frusta nästan direkt. Det behövs så lite!
Vi jobbade också med skolorna. Öppnan gick fint, men bättre till vänster. Det är som att till vänster hittar hon själv formen och positionen och hon ”håller i det” själv. Men till höger behöver hon mer stöttning av mig för att inte tappa formen. Men när det blir rätt känns det så väl. Slutorna gick också fint, men avvägningen mellan att trampa på/gå för fort är hårfin. För ibland bara går hon lite för fort och då får jag känslan av att hon inte vill ta tygnden och ”lugnt bära den”, utan hon försöker avlasta...som att det blir lite för jobbigt? Jag tror att hon ofta gör lite för mycket och då blir det jobbigt och då ogillar hon det och vill undvika belastningen. För så har hon gjort i traven ibland, att hon liksom tar i utan att det behövs och sen blir hon arg och irriterad och stannar. Det är som att hon ibland är lite ”rädd” för att det ska bli för stor belastning? Hmm... Jag tror jag just kom till någon form av insikt av mina egna ord.